Tims matte

Så var det måndag igen!

I helgen var jag återigen och hälsade på min far. Det skär i mitt hjärta varenda gång jag är där. Min store starke vackre far har blivit en gråhårig tunn gubbe som långsamt tynar bort inför våra ögon. Tyvärr för hans egen del är förståndet fortfarande kvar vilket gör det ännu tyngre att stå ut med. I viss mån vet han om att utnyttja sin sjukdom. Jag fick en kartong med svenska kräftor av honom i helgen. Det fanns bara ett aber med detta, jag skulle bli tvungen att dela med mig med X:et. Så följande scenario utspelade sig lite senare på dagen (på parkeringen naturligtvis där alla stora händelser inträffar till grannarnas stora glädje)

Ego: Jag har fått lite svenska kräftor som vi ska dela på du och jag och barnen. När har du tid?
X:et: (med ett flin på läpparna) Ja kanske nästa helg. Jag har varit hemma hos din brorsa och jag ska hjälpa honom med utebyggnaden.
Ego: Jaha .....
X:et: Ja och sen har vi diskuterar hur vi ska göra i sommar. Vi måste ju bygga om älgtornet. Vore ju kul om vi kunde vara i Småland samtidigt.
Ego: Jaha ........
X:et: Ja det måste ju göras och det har du väl inget emot. Sonen skulle nog uppskatta det.

Jo det har jag väldigt mycket emot men som sagt vi stog på parkeringen och hade många ögon på oss. Så som vanligt slutade det med att jag klev iväg med ilskna steg utan att säga hej. Tydligen är det så att det är bara jag som har gjort slut, inte resten av släkten. Jag undrar vad som händer den dan jag tar hem en ny karl???

upplagd av Britt @ 15:50