Tims matte

Livet går vidare

Jovisst är det så. Ett steg i taget tar jag mig igenom dagarna. Väl medveten om att min far inte skulle tycka att det var ok att ge efter. Stödet är stort från vänner och arbetskamrater ja tom X:et har visat sig från sin bästa sida.
Men visst finns det glädje också. Som sonen som har bestämt sig för att konfirmera sig. Chockad kom han hem och berättade att han behövde gå i kyrkan på söndagarna. 12 gånger!! Han tyckte dessutom att jag skulle följa med. Aldrig i livet, sa jag, jag är redan konfirmerad. Så vi får väl se hur det går.

upplagd av Britt @ 12:15