Tims matte

Vad ska man ha TV för?

I hela mitt vuxna liv har det funnits såpoperor på TV. Vem minns inte Dallas med Bobby Ewing som återuppstod i duschen? Och för att inte tala om Hem till Gården som var min absoluta favorit. Jag följde den i åratal. Det lustiga är om jag skulle sätta mig ner och kolla nu så skulle jag komma in i handlingen direkt. Men vad jag ville säga var att egentligen så är livet fullt av händelser så vi skulle inte behöva alla dessa lågbudgetserier. Ta en av mina "hästvänninor" som separerade från sin man samtidigt med mig. Hittade en ny karl och det riktigt lyste om henne. Livet lekte och allt flöt på med hästar och hundar och nya karl. Alla vi som känner henne såg vad bra hon mådde. Mådde var rätt ord. För inte så länge sedan satte en av hennes hanhundar en tennisboll i halsen och kvävdes. Själv försökte hon att ta ut den vilket hade till följd att händerna blev sönderbitna. Bara veckor efter var hon tvungen att ta bort nästa hanhund. Hela kroppen full med cancer och det fanns inget att göra. Så nu har hon en tik kvar som har varit skadad och man vet inte om hon orkar bära valpar. Åratal av seriös satsning gick överstyr på bara några veckor. I helgen fick vi nästa besked. Hon hade fått missfall!! Det efterlängtade barnet som hon väntade så där kvart i tolv på den biologiska klockan. Jag tänker på dig Sofie!!
Ja sen har vi ju en annan vän (manligt sådan) som åkte iväg och köpte en ny dubbelsäng till honom och tjejen. Det vara bara det att tjejen har åkt utomlands med en annan..........
Man kan inte annat än le åt livet som hela tiden överraskar en.
En känd svensk, August Strindberg, lär ha sagt att det är synd om människorna. Men hans liv skulle väl mycket väl kunnat ha vara en såpopera på TV.

upplagd av Britt @ 09:05