fredag 28 september 2007

Kanske....

Kom till mig i nattens tystnad
Kom till mig och tala i drömmen

torsdag 27 september 2007

Vad många "måsten" det finns

Utanför klubbstugan i måndags trängdes alla chicka orienterare. Välsminkade och senaste outfiten. Man undrar hur dom bär sig åt. När jag motionerar föredrar jag mina avlagda mjukisbyxor, urtvättade t-shirten inhandlad för väldigt många år sedan samt ett par gympadojor som definitivt sett bättre dagar. Men allt för att det ska kännas skönt. Smink är inte att tänka på. Det skulle rinna bort i första backen. Nu är det ju inte så att jag direkt tränar. Promenader med hunden blir det ju och långa sådana men det är absolut inte motion. Jag är ju allergisk mot motion! Men tillbaka till orienterarna! Man frågar sig vem dom vill imponera på. Sina egna barn som står bredvid och förundrat tittar på mamma och pappa som stretchar för allt vad världen håller. Eller är det grannfrun man vill imponera på när man står och spänner musklerna. Och vad tittar bykarlarna på om inte den tajta t-shirten och "fladder-byxorna". Det sista ordet har jag stulit från jobbet. Ni kan väl kanske tänka er vad det är som fladdrar......... Ja det är klart det är väl inte kläderna dom tittar på utan det som kläderna absolut inte döljer.
Igår träffade vi begravningsbyrån. Diskussionens vågor gick höga och inte vet jag om vi blev överens på alla punkter. Vad min far menade med en hederlig begravning råder det delade meningar om.

måndag 24 september 2007

Livet går vidare

Jovisst är det så. Ett steg i taget tar jag mig igenom dagarna. Väl medveten om att min far inte skulle tycka att det var ok att ge efter. Stödet är stort från vänner och arbetskamrater ja tom X:et har visat sig från sin bästa sida.
Men visst finns det glädje också. Som sonen som har bestämt sig för att konfirmera sig. Chockad kom han hem och berättade att han behövde gå i kyrkan på söndagarna. 12 gånger!! Han tyckte dessutom att jag skulle följa med. Aldrig i livet, sa jag, jag är redan konfirmerad. Så vi får väl se hur det går.

onsdag 19 september 2007

Älskad och djupt saknad

Min far midsommarafton 2007

Tack för det liv vi fick tillsammans!

tisdag 18 september 2007

Nu är vi där

Beskedet har kommit: min pappa har inte långt kvar! Vi pratar dagar eller timmar. Han är medvetslös och kommer inte att vakna mer! Känslan är lättnad blandat med sorg!

fredag 14 september 2007

Ulv i fårakläder

För en vecka sedan ringde en av döttrarna på väg hem från jobbet. Helt förstörd, skakande av gråt. En av hennes arbetskamrater hade gått lite hårt fram. Så då ryckte "socialjouren Britt" ut och vräkte ur sig en hel del floskler angående det här med proffessionell inställning till arbetet och att man inte kan älska alla människor man behöver inte ens tycka om dom. Allt det där som man bara vräker ur sig för att trösta men sen borde man kanske försöka leva efter det själv. Gårdagen innehöll en insident på jobbet där jag själv stog i samma sits som dottern. Jag fick en råsmäll som gjorde att huvudet gick i bitar och verkmästarn i magen packade ihop och bad att få flytta! Man ler så att kinderna spricker och bara tar emot.
Kvällen blev lite plåster på såren. Flera timmar i stallet, en ljummen kväll och en solnedgång som bara Sverige kan prestera. Varma härliga tjejer, mysiga hästar och hundar som leker så att dom blir trötta. Kan livet bli bättre.

onsdag 12 september 2007

Det trodde jag aldrig!


Nej det trodde jag aldrig att jag skulle sakna X:et. Ja inte honom som person, för han kan flyga och fara dit pepparn växer. Nej ni vet det här med tvåsamheten och alla vardagstrevligheter som man har tillsammans. Behovet av att ha någon som lyssnar och hjälper en att reda ut tankarna när man tänker fel. Nån att åka bort med en helg och bara vara. Nån att krama........ ja ni vet listan kan bli hur lång som helst. När jag sa det här till en av vänninorna svarade hon att "ja nu är du äntligen igenom, det är bara att leta efter en ny karl". Ja visst är det så fast jag trodde jag var klar redan när vi separerade. Man ska lyssna på visa kvinnor!!! Ja men så var det då det här med en ny karl. Byn är liten och alla trevliga karlar upptagna. Vilken turbulens det skulle bli om jag fick en sån, en upptagen alltså. Sommarens äventyr på meilsajterna gav ju inte så mycket mer än lite förströelse. Att hitta en ny på internet verkar lika svårt som att vinna högsta vinsten på lotto. På jobbet då, det har jag hört och läst att väldigt många hittar sin partner på jobbet. Men finns det verkligen någon tillgänglig där???? Nej mina vibbar säger mig att avdelningens medarbetare nog skulle tycka att det vore roligt att få deras personalplanerare på fall snarare än att det var just mig dom var ute efter.

lördag 8 september 2007

Tågresan

Hur otroligt det än sen kan låta. Det var kul att åka tåg, men jag saknade LJUDET. Ni vet det där dunket som blev vid skarvarna. Annars var det ju som att flyga nästan.

Det blev en trevlig och intensiv dag i Norrköping. Det är fantastiskt roligt att få tillbringa en hel dag med kvinnliga kollegor och för en gång skull slippa diskutera motorer, sex och kvinnor. Men vi lyckades också med att tappa bort en kollega som vi senare återfann vid järnvägs stationen under mycket fniss. Ni vet tokiga fruntimmer och så där.............

Sen trodde jag ju att jag skulle bli bjuden på middag med en fantastisk bit kött inklusive alla tillbehör men någonstans måste jag ha varit frånvarande under den kursen där man lärde sig att tolka budskap. Ja så jag blev faktiskt blåst på den konfekten.

Så nu får jag väl trösta mig under morgondagen med alla snygga välmotionerade och vältrimmade karlar som ska springa Brottbyrundan. Jag ska stå i kiosken och sälja dricka när dom kommer tillbaka efter avslutad tävling. MMMMM........................



"Hoppet är en bra frukost, men en dålig middag" Sir Francis Bacon

.................................Och jag äter nattamacka

onsdag 5 september 2007

Hur mycket ska hon tåla??

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article706329.ab

Jag har inte försvunnit



Jag har bara varit lite trött på sista tiden. Har haft mycket att göra med ett krånglande datasystem på jobbet. En sjuk pappa som återigen ligger på KS. Jag undrar om han kommer därifrån den här gången??
Äldsta dottern försöker ta körkort och det är jag som får övningsköra med henne. Jag trodde jag var en hyffsad lugn och sansad person men så är inte fallet. Ju längre man lever desto mer lär man sig om sig själv.
Ja så har vi då alla relationer med gott om energitjuvar. Jag läste någonstans att man ska avsluta sådana bekantskaper men det är ju så svårt! För egentligen vill jag inte det. Hur kan personer vara så trevliga samtidigt som dom ställer till det för en. Och bara tar och tar ......................
I morgon ska jag vara på huvudkontoret i Norrköping. Stiga upp tidigt och åka tåg, X2000. Det är inte ofta man gör det. Jag jobbar ju faktiskt på en flygplats och älskar att åka flygplan. Och hur ska jag hitta rätt tåg på Centralen. Usch det känns nästan lite läskigt!!
Sonen har äntligen kommit till rätta i nya skolan. Men naturligtvis gick det inte många dagar förräns han tappade skåpnyckeln och slarvade bort bussremsan. Jag fattar inte hur man kan vara så disträ hela tiden. Och ändå så lycklig.