en chokladask
I morse hittade jag en chokladask på mitt skrivbord, en gåva från en kamrat. Jag blev varm ända ner till tårna!
Så nu ska jag krypa upp i sängen, slå på TV och bara njuta av chokladen, även dom bitarna som kanske inte är så goda. MMMMMMMMMMMMMMM
Att vara ensam
Att vara ensam betyder att man får ha fjärrkontrollen för sig själv. Man får sova ensam utan någon som ligger bredvid och snarkar. Man får köpa den där tokdyra tröjan utan att någon protesterar. Man får själv välja när och var man ska fira semester. Man väljer själv sina vänner som absolut inte super skallen i bitar och man tar sig hem på egen hand, när man vill. Man slipper en massa svärmödrar som bara har åsikter som man absolut inte får kommentera. Man slipper städa, tvätta och laga mat åt någon annan. Man får färga håret i vilken färg som helst, det är ju ändå jag som ska leva med det. Ändå ............ ja ändå så saknar man telefonsamtalen och kramarna och omsorgen. Det blir så tyst!! Men hur mycket får det kosta egentligen? Nej jag tror jag återgår till att zappa på fjärrkontrollen på TV:n och låter resten vara. Det är på tok för dyrt för mig.
Nu är jag grinig
En grov kommentar från en arbetskamrat igår som var så grov att den inte går att återge gjorde mig så fruktansvärd irriterad. Kommentaren gällde något som han absolut inte hade med att göra
("bara så att du vet!!!!").Grinigt värre blev det när jag kom hem. X:et hade återigen varit i farten och sonen var förtvivlad. Helgen hade blivit dubbelbokad och naturligtvis kom han i kläm. Det hela slutade med att äldsta dotterna ringde upp X:et och skällde ut honom. Eftersom han inte bor så långt bort hade hon nog egentligen inte behövt någon telefon. Men när hon hade lagt på fick jag mig en skopa också. Visst hade hon rätt. Kommunikation är A och O när man har barn tillsammans men just nu retar alla karlar gallfeber på mig!
Vad ska man ha TV för?
I hela mitt vuxna liv har det funnits såpoperor på TV. Vem minns inte Dallas med Bobby Ewing som återuppstod i duschen? Och för att inte tala om Hem till Gården som var min absoluta favorit. Jag följde den i åratal. Det lustiga är om jag skulle sätta mig ner och kolla nu så skulle jag komma in i handlingen direkt. Men vad jag ville säga var att egentligen så är livet fullt av händelser så vi skulle inte behöva alla dessa lågbudgetserier. Ta en av mina "hästvänninor" som separerade från sin man samtidigt med mig. Hittade en ny karl och det riktigt lyste om henne. Livet lekte och allt flöt på med hästar och hundar och nya karl. Alla vi som känner henne såg vad bra hon mådde. Mådde var rätt ord. För inte så länge sedan satte en av hennes hanhundar en tennisboll i halsen och kvävdes. Själv försökte hon att ta ut den vilket hade till följd att händerna blev sönderbitna. Bara veckor efter var hon tvungen att ta bort nästa hanhund. Hela kroppen full med cancer och det fanns inget att göra. Så nu har hon en tik kvar som har varit skadad och man vet inte om hon orkar bära valpar. Åratal av seriös satsning gick överstyr på bara några veckor. I helgen fick vi nästa besked. Hon hade fått missfall!! Det efterlängtade barnet som hon väntade så där kvart i tolv på den biologiska klockan. Jag tänker på dig Sofie!!
Ja sen har vi ju en annan vän (manligt sådan) som åkte iväg och köpte en ny dubbelsäng till honom och tjejen. Det vara bara det att tjejen har åkt utomlands med en annan..........
Man kan inte annat än le åt livet som hela tiden överraskar en.
En känd svensk, August Strindberg, lär ha sagt att det är synd om människorna. Men hans liv skulle väl mycket väl kunnat ha vara en såpopera på TV.
Livet fortsätter framåt..
Så var då begravningen avklarad. Vackert och sorgligt. Jag skulle nog kunna fylla hela Östersjön med mina tårar.
Gårdagen tillbringade jag tillsammans med kära systerdotter. Lunch, fika och promenad i ett strålande fint solsken inne i stan. Stockholm kan verkligen vara härligt en höstdag när solen skiner.
Så nu sitter jag på jobbet igen och får absolut ingenting gjort. Jag vet inte riktigt vart all tankeverksamhet har tagit vägen. Den är bara borta. Folk tittar in och vill prata, höra hur jag mår och kanske skingra mina tankar. En och annan kram har jag också fått. Men nu vill jag gå vidare, bli mig själv igen och skratta....................................
Kan det sägas bättre?
Men på något vis är livet cirkelformat, man kommer tillbaka till den där punkten där man tar sig samman igen. Påbörjar ett nytt varv. Tänker att den här gången kommer det inte att hända. Jag tänker mig alltsammans som en lök. Till slut är man i mitten.
Slipper att gå fler varv. Är nöjd.
Eller möjligen död …
Babben Larsson Publicerad: 2007-10-12
HMMM
Visst måste det finnas nån som vakar över oss. Jag hann knappt skriva klart förra gången så hände nåt som gjorde mig glad. Kanske blir det inte så dåligt i alla fall. Jag behövde väl en knuff i rätt riktning, se fjällen falla från ögonen osv Men nu känns det gått igen!!!!!!!
Man ska inte ställa frågan ...........
Ja ställer man en fråga så måste man kunna ta svaret också. Det kunde jag inte utan hålet blev djupt och svart när jag lugnt och stilla gled ner. Nej nu får det vara nog med negativa händelser! Hur i h...e ska jag komma upp ur det här hålet med livet i behåll. För det är ju så att det man inte dör av blir man starkare av. Men jag vet inte om jag vill det, bli starkare alltså ............................
Rules for the laundry room
Ja nu har vi blivit internationella i lilla Brottby. Regler på engelska för hur vi ska bete oss i tvättstugan. Vart ska det här sluta??
Rapport från sonen hur han hade haft det på konfirmationslägret under helgen: "bra". Han släpper verkligen inte ifrån sig någon information, hade det varit någon av hans systrar hade dom inte slutat prata än.
Gnäll
När jag läser vad jag har skrivit det sista halvåret kan jag bara konstatera att jag låter väldigt gnällig! Men nu får jag faktiskt lov att skärpa till mig och bli normal. Ett steg i rätt riktning var att ta semester torsdag och fredag för att göra helgen riktigt lång.
Och som av en tillfällighet var det Rimbo marknad på torsdagen. För att förhindra sonens missöden förra året bestämde jag mig för att åka dit och vara vakt över sonen och hans kompisar. Rimbo marknad är en stor marknad som drar dit bygdens folk. Man går nästan "man ur huse" och inte för att handla utan helt enkelt för att det är ett tillfälle att träffa folk. Årets marknad bjöd på strålande solsken och visade upp Sverige från sin bästa sida. Jag "tvingade" också en manlig kollega att hålla mig sällskap. Han var ju i närheten så det kan ju inte ha varit någon större uppoffring =) Vi hade i vilket fall som helst en väldigt trevlig eftermiddag som jag gärna gör om.
Fredagen tillbringade jag med en god bok, tittade på TV (tjejtennis från Stuttgart) och emellanåt pratade med mina barn. På eftermiddagen blev dock pizzabehovet så stort att jag tog bilen ner till centrum och pizzerian med en omväg runt Systemet. Vinet var slut!! Hemska tanke. Väl hemma igen slog jag återigen på TV. I väntan på nästa tennismatch visade Eurosport fotboll. Men eftersom det inte var några intressanta lag slog jag av ljudet och satte på radion och Vinyl och plockade fram boken igen. Men trötta ögon och lite påverkan av vinet gjorde att jag kom på mig själv att sitta och titta på fotbollsspelare. Ja och fotbollsspelare är ju för det mesta väldigt snyggt vältränade, smala höfter och lagom breda axlar och absolut dom snyggaste benen en karl kan ha. Funderingen slog mig: är det här den kvinnliga varianten av gubbsjuka?? Det må väl vara hänt i så fall, jag bjuder på det!
Sonen har åkt iväg på konfirmationsläger!! Det ska bli kul att höra vad han tycker om det.
Oktober månad
Nu är väl hösten här på riktigt. Snart har vi vintertid. En företeelse som jag fullständigt hatar. Varför måste man ändra dygnet? Min kropp klarar inte riktigt det. Man kan ju tycka att en timme inte ska vara någon större grej men min värld står på huvudet och jag är inte människa på flera veckor. Faktiskt så hinner jag knappt vänja mig förräns det är sommartid igen.
Den här veckan började med en tråkig nyhet. En av mina arbetskamrater avled i fredags. Det kändes som man la en stor blöt yllefilt över bussavdelningen när vi fick beskedet. Så nu blir det en begravning till. Visst är det en erfarenhet man vill vara utan! Men det är väl så livet är, när man är ung är det bröllop och sedan barndop och nu är det begravningar. Usch vad hemskt det där lät men det är ju rätt mörkt i mitt huvud just nu.
